Fega, underbara idioter.

Haha, har precis föreläst i min klass om integritet och hur noga man ska vara med att inte ge ut för mycket om sig själv över internet. Mycket av det jag hade ansvar för att berätta talade lite emot mig själv. För mig känns det bra att få skriva av sig saker, bekänna. Jag har lärt mig att det kan ge jobbiga följder men frågan är hur jag hade mått om jag inte skrev det jag gör heller. Jag menar, det är ju inte värre än att jag bara visar att jag är mänsklig, alla har vi ju mer eller mindre saker som tynger ner oss. SANT. Jag vill också poängtera att jag inte skapade den här bloggen för att få någon form av medlidande, vilket jag förstår att det lätt kan uppfattas som. Jag gör det för att jag som sagt ser det som något positivt, att visa sig till exempel sårbar är ju en bra egenskap. Något jag är stolt över att jag är. Vissa saker ska man helt enkelt inte acceptera. Kommer inte min smygdyrkan av integriteten ändå in här?  För mig är det viktigt att inte tillåta det gå längre än vad man själv mäktar med. Saker som den saknade respekten för människors sårbarheter till exempel. Ni alla förstår vad jag menar om ni associerar till det ni helst skulle byta ut på er själva. Alla har väll någon gång upplevt kommentarer av andra om just det ni hatar hos er själva? Kanske rent utav ett par gånger i månaden? Veckan? Ett par gånger om dagen?
Ska vara ganska uppriktig, det är aldrig okej att medvetet försöka få andra att må dåligt, oavsett orsaken. Och jag blir förbannad på människor som tycker att det är "kul" att se att folk tar åt sig. Det avslöjar så mycket om de själva som personer. Hur de mår, hur de uppfattar sig själva och hur de försöker få sig själva att må bättre.
Men en ursäkt till ett sånt beteende är det i helvete heller.

Min blogg kommer bli lite trevligare snart, måste som sagt bara få ur mig lite härlig ilska.
Puss så länge.