Fega, underbara idioter.

Hej!
Nu har jag helt vänt på dygnet och jag vaknade väll runt halv fem. Var på fest igår och när jag skulle hem var jag skapligt trött så jag somnade och råkade åka till Södertälje hamn helt i onödan. Under dagtid tillbringade jag lite kvalitetstid med mami på söder, vi shoppade lite och blev faktiskt en del nytt som ni kanske får se sen.


Det var rätt kul igår kväll, slänger upp lite bilder som får tala för sig själva. :)

Ni vet hur det är när en bra låt dyker upp och man nästan låter den höga volymen få en att tappa kontrollen.
Några av mina favoritlåtar genom tiderna är sånna exempel.

Här har det inte uppdaterats på en vecka. FÖRLÅT!
Jag har haft fullt upp med att ha feber, igen. Med andra ord har jag alltså inte haft något intressant att skriva.

Idag fyller min älskade mamma år så igår var jag så pass duktig att jag bakade en massa gott som jag själv tydligen åt upp tillslut. Det är ytterst sällsynt att se mig i köket men jag har lovat en förbättring och ska börja hjälpa till med maten några gånger i veckan! Övrig sak jag lovat är en biokväll på fredag som jag ser fram emot. Frågan är bara vad ska man se? Vi funderar på Precious eller Luftslottet som sprängdes men mammsen tycker att svåra filmer är svåra så vi får se, capish?



Charmtrollet herself sådär på kvällskvisten.

Happ, då letar man efter en skapligt fin etta då.
Mina föräldrar har fått för sig att flytta, något jag inte går med på en gång till om det inte är till någon plats jag kan tänka mig att bo på. Trött på deras dåliga val.
Men å andra sidan kan jag kanske övertala dem till en egen lägenhet någonstans. Wish me luck!

Haha, har precis föreläst i min klass om integritet och hur noga man ska vara med att inte ge ut för mycket om sig själv över internet. Mycket av det jag hade ansvar för att berätta talade lite emot mig själv. För mig känns det bra att få skriva av sig saker, bekänna. Jag har lärt mig att det kan ge jobbiga följder men frågan är hur jag hade mått om jag inte skrev det jag gör heller. Jag menar, det är ju inte värre än att jag bara visar att jag är mänsklig, alla har vi ju mer eller mindre saker som tynger ner oss. SANT. Jag vill också poängtera att jag inte skapade den här bloggen för att få någon form av medlidande, vilket jag förstår att det lätt kan uppfattas som. Jag gör det för att jag som sagt ser det som något positivt, att visa sig till exempel sårbar är ju en bra egenskap. Något jag är stolt över att jag är. Vissa saker ska man helt enkelt inte acceptera. Kommer inte min smygdyrkan av integriteten ändå in här?  För mig är det viktigt att inte tillåta det gå längre än vad man själv mäktar med. Saker som den saknade respekten för människors sårbarheter till exempel. Ni alla förstår vad jag menar om ni associerar till det ni helst skulle byta ut på er själva. Alla har väll någon gång upplevt kommentarer av andra om just det ni hatar hos er själva? Kanske rent utav ett par gånger i månaden? Veckan? Ett par gånger om dagen?
Ska vara ganska uppriktig, det är aldrig okej att medvetet försöka få andra att må dåligt, oavsett orsaken. Och jag blir förbannad på människor som tycker att det är "kul" att se att folk tar åt sig. Det avslöjar så mycket om de själva som personer. Hur de mår, hur de uppfattar sig själva och hur de försöker få sig själva att må bättre.
Men en ursäkt till ett sånt beteende är det i helvete heller.

Min blogg kommer bli lite trevligare snart, måste som sagt bara få ur mig lite härlig ilska.
Puss så länge.

Slutligen en outfitbild.

Synonym till Fega, underbara idioter: Människor.

Något som chockar mig och faktiskt gör mig ledsen att se är alla de tillfällen då människor ödslar tid på att bara hitta obefintliga fel hos andra. Jag blir förvånad över hur många fel som är möjliga för en person att ha. Alla har vi någon gång snackat skit, personligen har jag gjort det av den löjliga anledningen att jag har velat fördriva tiden.
Men att ständigt granska en människa bakom de dömande glasögonen är inte acceptabelt alls.
När jag får höra att någon mår riktigt dåligt över något är det sista jag skulle göra snacka om det av hånfullt syfte. Vissa människor har faktiskt mage att klaga på andras svagheter för att själva känna sig en gnutta starkare. Det jag funderar på är varför bara vissa gör det. Hur kan det vara så att hälften faktiskt klarar av att konstant bli påminda om sina svagheter utan att påminna den andre tillbaka? De är starkare ändå. Dessutom tänker de nog alltid ett steg längre. Vet ni vilket av flera tusen uttryck jag ogillar som mest? Ägd. Och när ordet ägd används i för seriösa sammanhang mår jag bara illa. Det har hänt ett par gånger i viktiga diskussioner med människor att samtalsämnet plötsligen spårar ur då någon ska förklara för mig vilka svagheter jag har istället för att fortsätta reda ut det man faktiskt diskuterade. När man väljer att inte besvara ordspyorna får man höra det där vidriga ordet. Ägd. Man har alltså blivit ägd för att man inte vill lägga sig på en lika skamlig nivå som den andra. Det som gör mig så arg är att det faktiskt är den nivån majoriteten av alla i min ålder och i min närhet idag befinner sig på. Ta den slutsatsen med en nypa salt, alla är inte så men som sagt de flesta jag har pratat med i seriösare sammanhang har plötsligt använt sig av den attityden.
Det är synd för det dumförklarar bara den personen. Det som är ännu mer synd är att personen dessutom faktiskt tror att den har "ägt" mig och glatt kan vända på klacken och gå iväg.
Det är något som stör mig som in i helvete, samtidigt som det ju faktiskt är lite gulligt.

För om vi har tur kanske den här bloggen varar 5 månader istället för 4.

 

Som alla andra tusentals bloggar behöver även den här en liten presentation också! Jag tänker starta den här bloggen för att jag är trött på att förvara alla tankar inuti mig, det behövs liksom mer utrymme och en blogg är väll en bra plats om man inte är rädd för att det man avslöjar om sig själv blir något man får sota för i framtiden? Det har uppriktigt sagt hänt ett flertal gånger så jag skulle inte bli speciellt påverkad av det om det hände igen. Jag gillar att vara spontan, skriva ner det jag känner för och precis vad jag tycker om saker och ting, sen att mina tidigare bloggar har spårat ut i ytligheter är en annan femma. Men jag ska försöka hålla den här bloggen vid liv, slänga in lite bilder då och då kanske. Visst, ytligheter kommer vi inte undan förstås, men de ska inte få ta över. Mestadels kommer jag skriva ner otroligt överanalytiska texter om människor, för det är sånt min hjärna gillar att fundera på ungefär 12 timmar om dygnet. Mitt mål med den här bloggen är att mitt riktiga jag ska nå fram till fler än vad det hittills lyckats göra. Tänkte från början fega och leka anonym men känns lite meningslöst att driva en sådan blogg när hälften av det jag vill skriva om faktiskt handlar om att förmedla mitt riktiga jag. Hoppas det låter tillräckligt logiskt. Det får räcka som uppdatering för idag så hörs vi mer imorgon. Pussar.